Jag och Chester har varandra, där vi vill nu... och det känns så himla bra.. Chesters nerver spelar spratt ibland men nu lyssnar han allt mer på mig..
Vi tränade både duo och Chester i corallen häromdagen och hade båda lösa..
Rikard med Duo och jag med Chester..
Chester släppte kontakten med Duo för att lyssna och samarbeta med mig, vilket fick mig att känna små fjärilar i magen..
Duo som har fått bättre självförtroende allt mer nu, har börjat med små, små smygande saker som att ta ett steg hit och ett steg dit.. som t ex att stanna innan man bett honom...komma in till oss innan vi bett honom..
Vanligtvis så ser människor inte vad som sker.. för det är så små tiny things som händer som många kan uppfatta som obetydligt.
Men nu ser och märker vi vad han gör och korrigerar med en gång.. med att förflytta hans kropp på olika sätt..
Det är lätt att låta känsliga och hästar som inte litar på människan att överösa "för Mycket" kel och dutti dutt;).
Det är då vanligt att människor inte ser när hästen börjar må bättre och får förtroende MEN ser inte människan som är den som skall leda hästen med ödmjukhet och konsekvent.
Då börjar hästen så smått att "ta över".
Människan fortsätter och fortsätter man med sitt Dutti dutt...för man vill att hästen skall älska en...
Vilket är förståeligt men hästen är en häst och människa en människa;) eller hur...?
Tillslut har du en häst som buffar och drar och flyttar på dig... och det är svårt att "rätta till" när detta väl skett.
Sabina har också ridit Duo i måndags och det var första gången Sabina satt i western sadel, men det gick bra;)
Hassel börjar också komma igång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar