Idag har det varit fruktansvärt kallt.. Blåst på 3,5 minus är helt sanslöst bitande kallt.
Jag släppte ut killarna i "rundisen" där är det bättre med skydd för vinden.
Jag gick omkring och "pratade" och gullade med dem.
Efter jag pratat med Duo så vänder jag på klacken och börjar att gå, trodde jag;)
Nä, foten satt "fast" i en frusen sandhåla och foten viker sig och pang ner i gruset med knäna först och sedan handflatorna.
Det small till ordentligt i knäet och långsamt kom en sådan hemsk smärta ifrån fotleden och knäet. Det svartnade för ögonen och jag svettades runt överläppen. Jag bara låg och masserade kring det onda och försökte slappna av. Jag mådde illa av det onda, fy katten säger jag bara:(
Men den värsta smärtan gav av sig på några minuter. Jag låg där mitt i padocken helt utslagen med tre nyfikna mular omkring mig;) Det kändes väl inte helt ok att ligga där med 12 hästben omkring mig.. Men Chester fnös och skickade iväg de andra sedan stod han hos mig och nosade på mig precis som för att säga -kom igen nu matte:)
Jag satte mig upp och då gick Chester en liten runda och mota bort de andra 2.
När jag reste mig så kom han till mig och lade sin mule på mitt bröst och sedan hade han nosen på min kind i evigheter.. Jag älskar min prins av hela mitt hjärta..♥♥
En sådan härlig upplevelse efter något så obehagligt.
Nu är jag blå och ömmar i och på knäet men smärtan i foten känns bara en liiiten aning. Det är jag glad för eftersom jag haft problem med stukade fotleder innan..
1 kommentar:
Den kärleken.. den kärleken..:)
Jadu, man blir rörd av att läsa detta.. Samtidigt glad över det faktum att våra kloka fyrbenta, aldrig sviker oss när vi väl har deras förtroende.
Hoppas du blir bra i knät så fort du bara kan!!!
Kram Lisen.
Skicka en kommentar