Ett smakprov av min nya bok

Jag började att rida på ridskola när jag var åtta år gammal.


Jag minns så väl när jag gick in igenom dörren mot ridskolans kontor. Vi ropades upp och hästarna delades ut efter vana och storlek på oss ryttare. Då var det dags att gå mot stallet och när dörren öppnades in dit möttes jag av en underbar doft av häst, halm och hö.. En obeskrivlig känsla av lycka och nervositet bubblande upp ifrån magen och upp i bröstet.

Jag hade fått tilldelat mig en ponny som hette Filippa.

Jag gick tillsammans med min mamma och läste på alla namnskyltarna, ovanför spiltorna för att hitta just "min häst" Filippa. Vi gick en bra bit in i stallgången innan vi äntligen fann hennes namn. Där stod en ponny som var alldeles mjuk och svart som sammet. Filippa var ju faktiskt mörkbrun men i mina ögon var hon svart och något av det vackraste jag någonsin sett.

En tjock svart svans och hon tittade på mig med stora fina mörkbruna ögon. Hon såg så snäll och nyfiken ut. Jag blev blixtförälskad i Filippa som visade sig vara ridskolans snällaste ponny. Hon var lugn och trygg och var framåt på ett trevligt vis.

(c) Veronica Andrén 2018

Under en lång tid har jag funderat på att skriva en bok för barn och ungdomar om häst och människa. Nu har jag bestämt mig och det är hämtat direkt ur verkligheten :)